Deauville, Trouville - Port-En-Bassin - Cherbourg, 28 - 30 maj

Port-En-Bassin

Port-En-Bassin

Port-En-Bassin med 2 gästplatser

Efter 2 hela dagar i Deauville/Trouville passerade jag ut under den öppnade bron och genom den öppna bassängporten. Det blev kryss med ett rev i storen och revad fock och ett lätt regn, som upphörde under dagen. Så småningom kunde jag segla med fullt ställ, och alldeles för hög fart, kom jag fram till. Mitt mål var Port-En-Bassin, som också har bassänger, som man endast kan gå in i när det är högvatten +- 2 timmar. För att få ner farten rullade jag in focken och behövde bara vänta på bro- och portöppning i 10 minuter. Det finns bara 2 gästplatser i hamnen, men jag var ensam. Gästhamnsavgift 80 kr/dygn och man får ligga kvar max 2 dygn. Staden har en stor fiskehamn, men verkar också leva på turister. Längs hamngatan fanns många restauranger, just nu dock med endast ett fåtal turister.

Dagen därpå, fredag 29 maj, var det 11 grader på morgonen, som ökade till 14 grader mitt på dagen. Port-En-Bassin ligger perfekt till för att besöka Atlantvallen, tyskarnas befästningar mot Engelska kanalen.
Efter att ha cyklat 1 mil, kom jag fram till Omaha Beach, en av de stränder där Amerikanerna landsatte trupper på D-dagen, 6 juni 1944, med mycket stora förluster. Vädret var mycket dåligt med grov sjögång, vilket bidrog till de stora förlusterna. Tyskarnas försvar bestod bl a av kustartilleribatterier. Många är bara ruiner idag men det finns några oskadade, bl a i de Longue sur Mer, som jag cyklade till på eftermiddagen. Vid Omaha beach ligger den enorma Amerikanska krigskyrkogården med en vacker park och ett museum.

Nerförsbacke till Omaha beach

Omaha beach

Oskadat tyskt kustartilleri i de Longues
sur Mer

Amerikanska krigskyrkogården

På lördagsmorgonen den 30 maj var det 9 grader, soligt och en svag vind på 4 m/s. Det blev en behaglig halvindssegling, dock med lite krabb sjö. Havet är i ständig rörelse. Riktigt lugnt blir det aldrig. Efter några timmar med lätt motström hade jag medström resten av seglingen fram till Cherbourg. Det är väldigt få båtar ute och seglar. Fiskebåtar ser man dock ofta och fisknät får man passa sig för.
Cherbourg har en stor gästhamn med varv, tillbehörsbutiker, segelmakerier och alla typer av båtservice. Här har jag fått hjälp med att reparera mitt storsegelrev, som fastnat inne i bommen.

Dieppe - Deauville, Trouville, 24 - 27 maj

Dieppe

Dieppe

Dieppe

Den mest dramatiska händelsen i Dieppe har ni redan läst om i det förra inlägget. I övrigt hände inget annat än att jag köpte en grillad kyckling, som  hittills har räckt till fyra måltider. Staden utmärker sig inte särskilt, se foton. Hamnen var bra, men det var nästan 1 km till toalett och dusch.

Dieppe

Underliga klippor

Uppstigning 04:00 den 24 maj för att få så mycket medström som möjligt de 61 nm till Deauville. Alla beräkningar stämde och jag noterade farter på 9 knop. Det gällde också att komma fram vid högvatten eftersom infarten är torrlagd vid lågvatten. Med lite tur stämde det precis och jag kunde passera in precis när bro och bassängportar öppnade.
Man ligger alltså i en bassäng, som har portar, som öppnas när det är högvatten och stängs när vattnet sjunker.

Vindinstrumentet och den utbytta delen

Under seglingen slutade plötsligt vindinstrumentet att fungera och jag kunde se att det hängde på sniskan uppe i masttoppen. När det slutligen ramlade ner hade jag tur i oturen. Det hamnade på däck. En plastmutter hade gått sönder, värde kanske10 kr. Notan slutade på 2500 kr. Som vanligt gick det inte att bara byta muttern.

Deauville, Paris Riviera, och Trouville är väldigt speciella städer, som ligger på var sin sida av floden. Wikipedia: "Deauville är en badort och en stor del av turisterna kommer från Storbritannien. Orten anses mycket exklusiv och det finns ett flertal eleganta hotell och restauranger samt ett välbesökt kasino."

Arkitekturen är speciell, mycket torn och tinnar. Många hus ser ut som spökslott. Flera stora matmarknader saluför lokalt framställd bl a mjölk, smör, ost och grönsaker. Musslor, ostron, fisk och kött finns naturligtvis också. För den vetgirige, finns här ytterligare information.
Precis när jag skriver det här, kommer en engelsk segelbåt in i hamnen. Tills nu har jag legat ensam här. Förutom att hissa upp mig i masttoppen, så att jag kan installera det reparerade vindinstrumentet, bjuder de på drinkar. De är fem personer i besättningen från Brighton och London, mycket trevliga. De är på väg till Spanien, La Coruna, där de skall lägga upp båten i vinter.

Bassängen i Deauville

Kasinot i Trouville

Den trevliga besättningen på Akka Akka

Nieuwport - Bologne-Sur-Mer, Frankrike - Dieppe, 21 - 24 maj

I mörker kl 04:00 torsdag den 21 maj lämnade jag Nieuwpoort utan missöden. Det var vindstilla inne i hamnen. Simuleringarna i mitt navigationsprogram visade att detta var den optimala avgångstiden för att få maximal medström på seglingen mot Bologne. Det stämde bra och jag fick också bra vind så länge jag gick västerut. När jag girade söderut efter Calais blev vinden rätt emot och det var dags att slå på motorn för att undvika motström.
Strax efter Calais förändras kusten från platt landskap med oändliga sandstränder
till branta kalkstensklippor med steniga stränder.



Bologne är en stad med mycket biltrafik och ett fåtal cykelbanor. Alltså tyckte jag inte särskilt bra om Bologne. Det finns en gammal stadskärna innanför en väldig ringmur från 1200-talet. Där finns både ett pampigt slott och en katedral, gågator och mysiga torg.

Hamnavgiften i Bologne är ca 220 kr inkl allt och här i Dieppe kostar det 190 kr (lågsäsong). Man ligger vid flytbryggor med bommar och åker upp och ner med tidvattnet, som är ca 5 m. När det är lågvatten är det aningen kämpigt att med cykel ta sig upp för landgången, se foto.

För att maximera medström gav jag mig iväg kl 06 från Bologne. Det var dimma och den blev ännu tätare när jag kom ut ur hamnen. Jag vände tillbaka, förtöjde och drack kaffe. Dimman lättade något, några andra båtar gav sig väg och jag hängde på. Det var vindstilla och vi fick gå för motor hela vägen till Dieppe. Mitt på dagen lättade dimman och när jag närmade mig Dieppe hade det blivit sommarvarmt. Via VHF anropade jag hamnkontoret och begärde tillstånd att gå in i hamnen. Vad de svarar har jag aldrig begripigt, men jag tackar artigt och så kör jag in.

På bryggorna verkade en stor välkomstkommité vara samlad med en hamnkapten i spetsen, som vinkade in mig. Besättningen på en tysk båt, som jag träffat tidigare, vinkade också och jag lotsades in på en plats bredvid dem. Samtidigt kommer en man springande och frågar om jag är svensk. Han ingår i en familj med tre barn, två hundar och en fru och de har tillbringat vintern i en skuta i hamnen. Antagligen är jag årets första svensk i Dieppe och han är svältfödd på svenskt sällskap. Jag ber honom komma upp (från bryggan) i båten och vi börjar prata om hamnar. Hans fru anländer också och erbjuder sig att hämta en hamnbok. När hon skall kliva upp i båten med hamnboken, vill det sig inte bättre än att hon hamnar i havet mellan båten och bryggan. Livräddning startar, men vi räddar först hamnboken, som hon håller ovanför huvudet. Till slut får vi också upp frun.

Det är andra gången, som en person, som vill hjälpa mig, hamnar i vattnet.

Nu börjar det bli dags för en stadsrundtur.

Nieuwpoort, 19 - 20 maj

På väg mot Nieuwpoort

Jag anlände till Oostende den 16 maj på kvällen och blev kvar där till den 19 maj på morgonen då jag för motor gick endast 10 nm till den lilla staden Nieuwpoort. 17 - 19 maj var hårt väder anledningen till att jag låg stilla. Idag är vädret soligt och vindarna lagom starka och jag skulle ha kunnat segla vidare mot Bologne. Nu väntar jag istället på att högvattnet skall infalla vid en rimlig tidpunkt. Det blir imorgon bitti klockan 04:00. Genom att avgå vid denna tidpunkt eller lite senare, när det blivit ljusare, kommer jag först att få motström några timmar, men tjänar sedan igen förlusten med råge, när jag under längre tid får medström där Engelska kanalen är som trångast.

En annan anledning till att stanna kvar här, är att staden är väldigt trivsam och har en lång historia. Läs mer här! Det finns byggnader, som är världsarvsklassade. Nieuwpoort är också en känd badort.

Skidåkare i en badort i Belgien?

Vlieland - Scheveningen, Den Haag - Oostende, 14 - 18 maj

Fredspalatset

Seglingen till Scheveningen den 14 maj genomfördes utan problem och med akterliga vindar, medström och motström.
En kappsegling pågick när vi anlände och det var svårt att få plats. Dagen efter ankomsten blev vi tvungna att flytta till en ny plats. Natten mellan 15 och 16 maj kom tävlande båtar i mål och det blev knökfullt, ungefär som i Sandhamn vid Gotland Runt.

Binnenhof

Scheveningen är en stadsdel i Hollands administrativa huvudstad Den Haag (Amsterdam är officiell huvudstad), som är Hollands tredje största stad med ca en halv miljon invånare. För att komma in till Haags centrum tog vi först en spårvagn åt fel håll. Jag hade cykeln med mig och gav upp spårvagnsåkandet och cyklade istället in till centrum där jag mötte S-G, som så småningom lyckats hitta rätt spårvagn. Cykeln lämnade jag in på en cykelparkering. Efter lunch på en gatuservering, tidvis varmt i solen, promenerade vi runt i centrum.
Haag är en vacker stad med en blandning av gammal och ny bebyggelse i form av skyskrapor, vackra parker, kanaler, gamla palats, regerings- och parlamentsbyggnader. Här finns också flera internationella domstolar. Staden är en dröm för cyklister: gågator, cykelbanor och cykelparkeringar överallt och väldigt lite biltrafik. Det är lugnt och tyst och man hör till och med ljudet från folk, som promenerar.

I Haag lämnade S-G mig och flög hem. Den 16 maj startade jag med Oostende som mål. Klockan sju väckte jag grannbåtarna och fick hjälp att nästla mig ut ur hamnen. Enligt väderleksutsikterna skulle det bli hårda vindar och jag hade förberett mig i hamnen genom att sätta det tredje revet. I hamnen var det lugnt, men så fort jag kom utanför pirarna var vinden uppe i kulingstyrka rätt emot, dessutom regn. Det blev kämpigt och än värre blev det när jag dessutom fick tidvattenströmmen emot mig. Över halva dagen såg det ut som om jag inte skulle komma fram förrän mitt i natten, men äntligen vred vinden, som förutsagt, solen började lysa och jag fick akterliga vindar och medström. Med en fart på 8-9 knop såg det nu ljusare ut. Med solnedgången i ryggen kunde jag angöra Oostende och förtöja utanpå en belgisk båt från Nieuwport. Jag var mycket trött efter 15 timmar och ca 90 nm segling och somnade snabbt.

Oostende har ca 70000 invånare och är en viktig hamnstad. Som överallt i Holland och Belgien är sandstränderna oändliga och på sommaren anländer badturisterna. Staden saknar gamla stadsdelar och är inte speciellt mysig. Det finns dock en pampig katedral.


Igår var det söndag och det pågick lite lustigheter, bl a körde en liten vattenfylld bil fram och tillbaka på strandpromenaden. I vattnet inne i bilen simmade akvariefiskar och chauffören andades genom en snorkel. Med jämna mellanrum signalerade bilen och chauffören sprutade vatten på åskådarna genom ett vridbart munstycke placerat på ett rör på bilens tak. Ibland öppnades motorhuven och en krokodil tittade fram och vattenånga pyste ut. Kul!
Gårdagen började med att datorn kraschade och jag tappade en kabel i vattnet. Datorn frisknade till så småningom och efter att jag plockat isär kabelkontakten, sköljt rent och torkat, var allt som vanligt igen. Solen sken och jag kunde göra en cykeltur.

Det finns flera hamnar för gästande båtar, bl a en stor hamn, vilken man når genom två slussar och två öppningsbara broar. Skillnaden mellan hög- och lågvatten är 5 m. Jag ligger i en hamn med direkt anslutning till havet och nära centrum. När jag anlände på söndagen var det ganska fullt i hamnen. Nu verkar de flesta seglat hem för att arbeta och vi är bara två gästande båtar kvar. Gästhamnsavgiften är ca 300 kr per dygn. Då ingår vatten, el, WiFi, toaletter och duschar.
Idag, 18 maj, är kulingvarning utfärdad och jag stannar kvar i hamnen.

Nynäshamn - Utklippan - Bornholm - Cuxhaven - Vlieland, Holland, 4 - 13 maj

Välkommen till min blogg!

Den här bloggen handlar om min segling från Nynäshamn till och längs med franska Atlantkusten. Från Östersjön går seglingen via Kielkanalen ut i Nordsjön. Normalt seglar jag ensam, men till och från kommer andra att delta på längre etapper. Jag räknar med att tillbringa cirka 5 månader ombord. Seglingen startade den 4 maj och kommer enligt planen att avslutas i slutet av september. Den totala distansen TOR är ca 3500 nm (6500 km). Räknat per dag blir det ca 25 nm, vilket är normalt på långseglingar med tanke på att man gärna vill stanna till flera dagar i hamnar med trevliga och intressanta omgivningar. Eftersom det inte finns Internetanslutning i alla hamnar, kommer bloggen att uppdateras oregelbundet. Jag hoppas att det blir åtminstone en gång per vecka.

S-G en bister dag på Kielkanalen

Den 4 maj, efter en trevlig lunch med vänner, startade seglingen med Sten-Göran Svedberg som meriterad gast. Vi har bl a kappseglat tillsammans och S-G har seglat hem den svenska Whitbreadbåten Swedish Entry från Nya Zealand 1983 och rundade då Kap Horn.

När jag skriver det här, onsdag 13 maj, befinner vi oss på Vlieland, en av de Frisiska öarna i nordvästra Holland. Hit anlände vi efter 9 dagars segling. Solen skiner, men det är kyligt, 13 grader. Hamnen är fin och det finns en liten trivsam stad på ön. Hamnen är nästan full med segelbåtar, även om det inte var något problem att få plats. Det är två veckors skollov i Holland just nu. I övrigt består ön av långa sandstränder, hedmark bakom sanddynerna och ibland barrskog. Ön är till stor del naturreservat och fågelskyddsområde. Det har tagit oss ca 3 timmar att cykla runt ön. När

Vlieland

det är lågvatten torrläggs stora delar av havet utanför ön.

Seglingen startade dock 4 maj med både regn, hårda vindar emot och grov sjö vilket resulterade i obekväm lutning och blöta. Både storsegel och fock var revade. Vid en av revningarna fastnade 2:a revet inne i bommen och har ännu inte kunnat åtgärdas. Efter ca 30 timmars bister segling kom vi den 5 maj uttröttade fram till Utklippan, söder om Karlskrona, sent på tisdagskvällen. Natten mellan måndag 4 maj och tisdag var synnerligen bister, ca 5 grader, och det var mycket fuktigt. Det var mörkt och det var

Vlieland

dimma, sikten obefintlig. Inne i båten fungerade värmaren och det var varmt. Som tur var mötte vi inga båtar. AIS hjälper oss dock att se andra båtar på datorskärmen om de är utrustade med denna utrustning. Den största delen av vägen kunde vi segla. På Utklippan var vi enda båt vid ankomsten. Dagen därpå anlände en polsk segelbåt, som tvingats vända i hårt väder med åska. De var mycket blöta och trötta.
P g a ofördelaktiga vindar kunde vi inte segla raka vägen till Kiel. Vi var tvungna att gå till Allinge på Bornholm och därefter till

Vlieland

Rönne för att fylla diesel. Det hade blivit en del motorgång när vindarna dog ut.

8 maj lämnar vi Rönne i bra vind, som avtar och vi blir tvungna att gå för motor en stor del av sträckan mot Kiel. När vinden kommer tillbaka får vi besvärlig segling på natten i de trafikerade vattnen söder om Danmark. Vi försöker undvika att komma in i den hårt trafikerade farleden på babordssidan, samtidigt som vi inte vill köra in i vindkraftparken på styrbordssidan. Det hela

Natt mellan Rönne och Kiel

försvåras av att vi har vinden rakt bakifrån och riskerar att få en okontrollerad gipp. Att ta sig över farleden på natten är en mardröm, men till slut hittar vi en lucka. I hård bidevind anländer vi till Kiel. Efter kontakter med slussvakten via VHF, lyckas vi efter en timma och många missförstånd ta oss in i rätt sluss tillsammans med två stora fraktfartyg. Vi är enda fritidsbåten. Efter fyra timmars motorgång kan vi äntligen den 9 maj på kvällen förtöja i Rendsburg, en vacker gammal stad halvvägs in i kanalen.

I vackert väder går vi 10 maj från Rendsburg till slussarna mot Nordsjön i Brunnsbüttel. Det tar 6 timmar och inget dramatiskt händer. Efter kontakt med slussvakten via VHF får vi direkt gå in i slussen, där det ligger ytterligare två fritidsbåtar och två fraktfartyg. För motor fortsätter vi ytterligare 3 timmar till natthamnen i Cuxhaven, där vi omedelbart passar på att fylla diesel.

11 maj får vi ordentlig skjuts av den utgående tidvattenströmmen och noterar farter upp till 10 knop över grund, d v s strömmen bidrar med 3,5 knop, seglen med 6,5. Tyvärr lyckas vi sätta båten på grund på en av sandbankarna. Felet är mitt, jag har lagt rutten för nära grunden. Vi kommer loss för egen kraft och kan fortsätta. Vi seglar så gott som hela vägen till Vlieland, mot slutet i hårda vindar. Både första och tredje revet måste sättas. Natten blir jobbig med sillfiskande båtar och fraktfartyg. Vi har otur med strömmarna, som för det mesta går emot oss, samtidigt som vi kryssar. När vi försöker rulla in focken, fastnar den. Efter några timmar tar jag mig fram på fördäck och lyckas få loss den, Till slut kan vi falla av och svänga in mot Vlieland där vi förtöjer vid tretiden den 12 maj. Återigen väldigt uttröttade sover vi gott i en trygg hamn.