 |
| St Peter´s Port, Guernsey |
Överseglingen fredag 17 juli från Perros-Guirec till Guernsey blev tidvis lite jobbig med svag vind, plattläns (vinden rakt bakifrån), krabb sjö och därmed smällande storsegel. Det blev också motström mot slutet. Många båtar hade siktet inställt på Guernsey och alla seglade. Jag hade gett upp i den svaga vinden och slagit på motorn. Det kändes lite skamset. Senare fick jag reda på att det var en kappsegling för veteranbåtar och då kändes det lite bättre.
 |
| Inpassage till bassängen vid lågvatten, Guernsey |
Vistelsen i St Peter´s port på Guernsey blev en orolig upplevelse med fem olika förtöjningar på två dagar: två gånger vid tankstället (första gången stängt), en gång utanpå en annan båt vid en vänteponton innan vi kunde släppas in i bassängen, en gång vid en ponton utanför bassängen för att kunna ge mig iväg tidigt nästa morgon och slutligen blev jag tvungen att flytta en gång till för att inte bli instängd. Det är en väldig trafik i hamnen, hamnkontoret har fyra små motorbåtar, som far omkring som ilskna getingar ocn packar in ständigt anländande gästbåtar, färjor kommer och går. Det är dessutom väldigt trångt. En förtöjd båt intill mig blev påkörd av en annan båt. Ombord på en stor 2-mastad segelbåt hade någon räknat fel på tidvattnet och båten lade sig på sidan.
 |
| Ingen anledning till oro |
Jag hann med att handla på Marks & Spencer och Cooperative, göra en kort cykeltur samt tankade diesel för 68 p/l = 9,30 kr/l. Någonting annat skattefritt köpte jag inte.
Första 5 kg gasolflaskan tog slut, 9 kg kvar. Värmaren trasslade, den stannade, men jag fick igång den igen. Det var väldigt kallt den första kvällen, troligen inte mer än 10 grader.
Guernsey är säkert en fin ö, men jag var innerligt glad när jag kunde ge mig av vid sextiden den 19 juli för att återigen passera förbi den fruktade udden Cap de la Hague. Här är tidvattenströmmarna mycket starka. Eftersom väderleksutsikterna var fina, planerade jag att passera när strömmen var som starkast. För att få medström hela vägen använde jag både segel och motor. På skärmklippet från navigationsprogrammet i datorn ser man olikfärgade strömpilar, rött är starkast och gult är svagare. Ev avdrift p g a strömmens inverkan kompenseras automatiskt av navigationsprogram och autopilot. Virvelsymbolerna är de s k racen. I vänstra delen av skärmklippet kan man för varje strömpil avläsa den av programmet beräknade strömmen, i det här fallet 1,4 knop. Programmets strömberäkningar stämmer väl med verkligheten. Slut på lektionen.
 |
| T v fart över grund, t h genom vattnet |
Det gick bra och med 13,4 knop fart över grund slog jag fartrekordet för båten. Strömmen var nästan 7 knop. Vinden var akterlig, lagom stark och det var smul sjö. I övrigt mulet med solglimtar och kallt. Redan kl 12 var jag framme i Cherbourg. På eftermiddagen blev det sol och varmt. På bryggan låg två svenska båtar. I den ena båten fanns ett ungt par med två barn, som skulle segla till Kanarieöarna och i den andra båten, en HR 54, ett äldre par från Göteborg, som skulle lägga upp båten i Spanien över vintern. I Cherbourg väntade de på att motorn skulle repareras. De bjöd på ett glas vin en kväll och vi bytte böcker. Det var i grevens tid, jag hade precis läst ut min sista bok. Senare berättade de att en förälder till en av dem hade blivit sjuk och de måste flyga hem till Sverige, så nu måste båten lämnas liggande i vattnet i Cherbourg över vintern.
Att komma till Cherbourg var ungefär som att komma hem, lite tryggt och småtråkigt. Staden är inte märkvärdig på något sätt och man plågas inte av en massa måste-se-på. Istället blev det stortvätt av både kläder och mig själv, handla mat på Carrefour och reparation av storsegelkapellet (stackpack), vars sömmar hade börjat försvinna. Jag fick hjälp av samma segelmakeri, som hade hjälpt mig med det trasiga 2:a revet när jag var i Cherbourg på nervägen. Ett irriterande duggregn störde.
 |
| Något för NSS att ta efter |
 |
| Saint Vaast la Hougue |
Efter två dagar i Cherbourg var det dags att fortsätta tisdag 21 juli. Det var sol, varmt och vindstilla. Jag förstod att revlinorna antagligen blivit felmonterade i samband med att jag monterade tillbaka storsegelkapellet så jag hissade storseglet. Det hade blivit fel och även storfallet hade hamnat fel, men det var lätt åtgärdat i det fina vädret. Dagens mål var Saint Vaast la Hougue och det gällde att inte komma för tidigt innan portarna till bassängen öppnade. Återigen hade jag stark medström och passerade rätt igenom några race, där det var guppigt, lite som forsränning, trots att det var nästan vindstilla. Det gick så pass fort att jag nästan fick dra ner motorn på tomgång för att inte komma för tidigt.
 |
| Praktiskt |
Saint Vaast la Hougue är klassificerad av UNESCO som ett världsarv. Här finns ett fort med murar från 1400-talet och jag har också hittat en kyrka från 1100-talet (den var nog hittad tidigare). Utanför staden ligger en ö, dit man åker med en båt, som kan gå både på land och i vatten.
Här kommer några iaktagelser beträffande franska segelbåtar. Färre har AIS, båtar med självslående fockar är mycket ovanliga, fenderskydd är inte så vanligt. Fransmännen köper nästan bara franska båtar. Det finns segelskolor för barn i de flesta hamnar.
